Vi heter Freja och Johanna och är nitton respektive sexton år. Det här är vår ofysiska läsdagbok. Vi skriver om böcker vi får lust att skriva om – inte nödvändigtvis i läsordning. Välkommen.
La ciudad de las bestias
"Volvió a sentir que volaba, pero ya no tenía el cuerpo del águila, se había desprendido de todo lo material, era puro espíritu"
"Återigen kände hon att hon flög, men nu hade hon inte längre örnens kropp, hon hade frigjort sig från allt materiellt, hon var ren ande"
När femtonårige Alexanders mamma blir svårt sjuk skickas han till sin excentriska farmor. Knappt utan förvarning drar hon med honom på en expedition till Amazonas för att leta efter det legendariska odjuret, Amazonas Yeti. Med på expeditionen finns guidens dotter, Nadia, som blir vän med Alexander och lär honom att se med hjärtat. I djupet av djungeln väntar faror och äventyr som de två vännerna aldrig kunnat föreställa sig.
För flera år sedan, jag minns inte hur gammal jag var, slukade jag den här boken (Odjurens stad på svenska) och resten av trilogin. Sedan dess har den, liksom så många andra böcker, slumrat någonstans i bakhuvudet och väntat på att bli läst igen, lite som ett provirus. På bokmässan förra året letade jag efter något att läsa på spanska. När jag hittade den här tänkte jag mest "ja, ja, ja, ja, ja!" och köpte den. När jag nu slutligen läste den kunde jag framför allt konstatera att det är väldigt värt att kunna läsa Isabel Allende på originalspråk.
Det här är magisk realism och äventyr. Det är stundvis väldigt spännande, stundvis meditativt. Språket är enkelt men målar upp fantastiska bilder. Allende ber sina karaktärer och läsare att släppa taget om verkligheten och upptäcka nya världar. Jag tycker om hur karaktärerna utvecklas och hur stämningen förändras. Jag tycker om stillheten och intensiteten. Jag ser fram emot att läsa mer av Allende och mer av latinamerikansk magisk realism.
Freja