Ett bipolärt hjärta

"Jag låtsas för din skull

Jag avskärmar och ler för din skull

Jag ler för att du ska tro att jag mår bra

Inom mig skriker jag

Jag vill ut

Kroppen är en plastpåse och jag kvävs

Du kommer aldrig att förstå"

 

Rebecca berättar om sitt liv med bipolär sjukdom. Hon börjar med barndomen, tonåren och insjuknandet och fortsätter med att beskriva perioder med depressioner, mixed states, hypomanier, manier och psykoser. Både de riktigt svåra och de riktigt fina stunderna finns med.

 

Det kan vara omskakande att läsa om Rebeccas erfarenheter. Hon viker inte för det riktigt svåra. Med dikter, dagboksinlägg och citat från närstående illustrerar hon det hon berättar. Det är inte bara en berättelse om sjukdom. Hon berättar om olika möten med vården och möten med olika människor. Hon berättar om att gå från slutenhet till öppenhet. Slutklämmen sammanfattar bokens budskap: hon uppmanar till större öppenhet kring psykisk sjukdom. Hon är tydlig med att vården måste bli bättre. "Så politiker: Skulle inte samhället tjäna pengar på att faktiskt hjälpa psykiskt sjuka än att bara förvara dem på avdelningar? Tror ni inte att vi som lider av psykisk ohälsa skulle må bättre av det?" Just mötet med vården är något väldigt många sjuka kan känna igen sig i. Psykiatrin är inte tillräcklig.

 

En läsare med egna erfarenheter av psykisk ohälsa kan känna igen sig, om inte i just Rebeccas symptom så i mötet med omvärlden. Rebecca poängterar att det här är just hennes erfarenheter och att det är olika för alla människor med bipolär sjukdom. Samtidigt tror jag att just Rebeccas erfarenheter kan öppna människors ögon och ge oss mer insikt i hur det kan vara att leva med bipolär sjukdom, eller psykisk ohälsa i allmänhet. Det är en viktig bok både för sjuka och för anhöriga. Som Rebecca skriver är psykisk ohälsa vanligt och de flesta känner någon som drabbats. Vi är alla anhöriga.

 

Efter att ha läst boken kände jag mig tacksam över att få ha tagit del av en annan människas erfarenheter. Jag kände igen mig i en del och det var givande att läsa det så klart beskrivet. Det jag inte kände igen mig i lärde jag mig mycket av.

 

Freja