Vi heter Freja och Johanna och är nitton respektive sexton år. Det här är vår ofysiska läsdagbok. Vi skriver om böcker vi får lust att skriva om – inte nödvändigtvis i läsordning. Välkommen.
Macbeth
"Away, and mock the time with fairest show:
False face must hide what the false heart doth know"
Häxorna förutspår att Macbeth ska bli kung. Han och hans fru bestämmer sig för att ta saken i egna händer och mörda den dåvarande kungen. Misstänksam och girig drivs Macbeth allt längre av begäret att skydda sin nyvunna makt.
Pjäsen växlar mellan adlig vardag och häxlik mystik. Scenen är stundvis ett rum i något skotskt slott, stundvis en ljunghed där åskan ständigt mullrar. Macbeth är i början av pjäsen en hederlig general men utvecklas till tyrann. Med häxornas profetior i fonden verkar Macbeth obevekligen dras mot sitt öde.
Macbeth har länge legat och grott mitt bakhuvud. Jag tyckte om Hamlet men inte Romeo och Julia, så jag har tänkt att jag borde gilla Macbeth. I en stund av yttersta leda och bokbrist insåg jag så att det var dags. Jag tycker om att läsa pjäser. Det är något särskilt när det nästan enbart är dialog. Åtminstone hos Shakespeare och de antika grekerna cirklar handlingen ofta kring ett enda, kärnfullt problem. Akterna signalerar brytpunkter, scenväxlingarna flyttar fokus till andra karaktärer. Jag vet inte mycket om dramatik men jag vet att jag tycker om det.
Ibland driver dialogen handlingen framåt, ibland lämnar den plats åt djupa funderingar. Det är fint hur språket ibland är helt rakt men ibland smyckat med rim, inrim och allitterationer. Jag fäste mig särskilt vid häxorna, lord och lady Macbeth och Malcolm. Det var magiskt att äntligen få läsa häxornas mässande, som jag så ofta hört citeras. Jag höll andan när något hemskt återigen höll på att hända, skrattade när dramatikens förtrollning bröts av ett plötsligt skämt. Kvinnosynen var inte helt party, men det är den inte så ofta heller, särskilt inte i sextonhundratalslitteratur. Sammantaget tyckte jag bra om pjäsen. Den engagerade mig inte fullt lika mycket som Hamlet, men den var på god väg. Vissa stycken var så fina att jag får lust att rama in dem eller bara ha dem inlåsta i någon undangömd kammare i mitt hjärta.
Freja