Vi heter Freja och Johanna och är nitton respektive sexton år. Det här är vår ofysiska läsdagbok. Vi skriver om böcker vi får lust att skriva om – inte nödvändigtvis i läsordning. Välkommen.
Divergent-trilogin
"I wonder how I seem to them. They must see someone I don't see. Someone capable and strong. Someone I can't be; someone I can be"
Beatrice är sexton år och står inför sitt livs kanske viktigaste val. Det är ett val som kan förändra henne eller förgöra henne, ett val som kommer att definiera hela hennes framtid. Vill hon tillhöra De fridfulla, De lärda, De osjälviska, De tappra eller De ärliga?
Jag läste den första boken översatt till svenska och som e-bok. Det var den första e-bok jag läst och bara det var en upplevelse. Det kändes lite som att se på film eller läsa en fanfic, eftersom det är sådant jag brukar göra på datorn. Tidigt slog det mig att språket är annorlunda. Det är outsmyckat men ändå intressant, rakt men inte intetsägande. Här och var finns anspråkslösa iakttagelser man inte behöver fästa sig vid men som bidrar till en verklighetstrogen och äkta helhet. Då jag läste den första boken översatt kunde jag egentligen inte säga så mycket om språket, utan mest hoppas på att jag inte bara inbillat mig något slags kvalitet.
Ju längre jag kom i serien desto mer insåg jag att wow, jag hade rätt. Språket är enkelt och kan vid första anblick verka nonchalant och oförfinat. Många författare (särskilt inom den här genren, inbillar jag mig) verkar se det som sitt huvudmål att förmedla en handling, sen är språket inte så noga. Det är okej, tycker jag, men det är så kul när språket är genomtänkt. Här är språket genomtänkt. Det är medvetet rakt. Det är effektfullt. Det är inte perfekt än, men det är på väg. Jag tror att Roth är en oslipad diamant som kommer bli alldeles bländande om hon får fortsätta slipas.
Nog om språket. Jag tyckte om konceptet från första början. Det är inte nytt men det är bra. Liksom en kompis till mig hintat höll det dessutom hela vägen. Tycker jag. Storyn var många gånger väl förutsägbar men höll minst lika ofta. Berättelsen drog snabbt tag i mig och höll mig kvar. Det var spännande. Det var hjärtknipande. Karaktärerna -- människorna! Relationerna, stämningarna, känslorna. Intensiteten. Samtidigt finns det en hel del hål. Storyn håller inte alltid. Vissa händelser är alltför osannolika för att jag ska gå med på dem ens med god vilja. Vissa skildringar träffar fel och drar ned Roths människokännarpoäng. Ändå tycker jag att det höll. Jag tyckte bra om berättelsen, från början till slut.
Freja